A New Beginning Another End

Då var det dags för en genomgående uppdatering med förankring till mitt liv och framförallt då med avseende på de två senaste sejourerna i den forna hemstaden Sundsvall.

 

Jag ska försöka vara koncis i min återberättelse, det har varit relativt högt tempo och det är inte lätt att sammanfatta allt med några få rader text J

 

Jag börjar med att skriva lite kort om helgen den 21/22:a Maj då det blev lite av joel-farewell-firande som ett par dagar efteråt skulle åka till Afghanistan för att slakta talibaner. Fredagen där började med att Joel plockade upp mig, Johnny och Johan för att uppvakta Rogers sambo och käraste Cilla som fyllde 25 år denna soliga dag. Stora delar av vår gamla festihouse-klan befann sig på plats likaså delar av nästa generations dito.

 

Det tjoades friskt bland de mindre och vi äldre.. *host* STÖRRE utväxlade istället visdomens ord i lugn och mogen ton. Det mest anmärkningsvärda med inledningen hemma hos Roggah och Cilla var Johans mystiska försvinnande strax efter vi klev innanför tröskeln. Den spårning som efterföljde omkring en halv timme senare gav emellertid snabbt resultat och han återfanns en bit bort i bilen vi kom dit med sittandes med en salladsskål och tillhörande grogg(mogge/coke).

 

Strax efter att vi lyckats lura ner Johan till de övriga så var det dags för grillning som vi inte hade för avsikt att deltaga på. Ett par korvar lyckades vi dock snabbt trycka i oss innan vi begav oss till Huli, bortsett från den smyg-groggdrickande Johan så var vi alla fortfarande stabilt nyktra och städade.

 

Väl framme i Huli började vi ladda på riktigt och några legendarer uppenbarade sig i form av Sandström och BQ. Två karaktärer som omöjligen rättvist går att beskriva i textform. Sandström, det armbrytande lugnet med total immunitet mot alkohol. BQ, en lustigkurre med succéartade idéer och som jag personligen haft några rejäla gatufestenbataljer med. Dessa två rådde under ”husses” lagar och vi kom påpassligt och störde dem mitt i den kulinariska hulimaten. Johnny var lite småhungrig och greppade utan att blinka en huli-special-burgare.

 

Efter att vi socialiserat oss med gamla rövarhistorier och annat ljug så föll Johnny bort från den ursprungliga kvartetten och den dödliga trion med mig, Joel och Johan begav sig vidare med mer centrala trakter.

 

Vart hamnade då om inte hos partyki...party-matte! Jajamensan, där fortgick festandet i god manér tills vi mötte upp med min lillasyster och begav oss till Memento. Festandet där fortsatte med Fedrik och Filip och vidare in i dimman!

 

Det blir nog att jag får återkomma med lördagen från denna helg imorgon... tiden rinner iväg snabbare än någonsin. Jag ska nu hämta tvätten, packa väskan och imorrn bär det av till Sundsvall ännu en gång, denna gång lite mer soft och mest för att ööööööööööööööööööhmgååås.

 

HÖrs sÅ länGe!

Då har jag spelat uppföljaren av Starcraft: Brood War (SC: BW) i ganska precis ett år. Starcraft 2 (SC2) som dataspelet heter har tagit spelvärden med storm och framförallt inom esporten har det kommit till att bli den stora giganten världen över.

Jag tänker försöka mig på en kort summering av spelet och den upplevelse det givit mig samt dess plats i esporten. Nu är jag visserligen ingen genuin gamer i botten, Starcraft hör i princip till ett utav de få spel jag verkligen ägnat min fritid åt. Bortsett från lite Lanande i CS och Nintindo 8-bit nötande så har jag mest strölirat lite hos vänner osv. Har aldrig ägt någon konsol bortsett från just NES.

Hursomhelst, går vi tillbaka i tiden så var jag oerhört fascinerad över SC: BW fastän jag aldrig riktigt lirade seriöst utan som sagt mest med vänner på LAN-träffar. Jag kan ärligt säga att det är först när jag tog kontakt med Starcraft-communityt långt efter som jag verkligen insåg vilket djup som spelet fakitskt hade och den färdighetsnivån som faktiskt krävdes för att spela på en hög tävlingsnivå.

SC: BW är ett ut utav de absolut mest framgångsrika spelen någonsin, med alla spel och konsoler inräknade. Med det i baktanke och det kolossala spelutvecklingsföretaget Blizzard i ryggen så var SC2 redan långt innan släppet en succé. Det lever utan tvivel fortfarande mycket på sin hype. Frågan som jag ställer mig nu så här ett år efter jag först satta mina fingerspetsar på mitt starcraft-tangentbord(på den tiden av membran-typ) är om det lever upp till sin hype.

Svaret är både ja och nej här. SC2 är på många sätt ett bra och genomtänkt spel och jag har haft ruggigt roligt de gånger jag äntrat starcraft-universumet i denna nya tappning. Jag har även lyckats öva upp mig i färdigheter så jag jämförelsevis med BW-skillsen är mångdubbelt skickligare.

Trots detta så strör sig en gnutta av besvikelse över mig, jag tycker inte att SC2 är lika "robust"  som föregångaren och jag tror inte att det kommer hålla lika länge som dito. Det beror på flera faktorer som t.ex de nya enheterna, det nya smartare "pathing systemet" och såklart den mekaniska biten som är oerhört mycket enklare i SC2 än SC:BW och det är en utav anledningarna att Korea, starcraft "hemma-land" inte riktigt nappat på nykomlingen, även om det är populärt där, de bästa spelarna kommer därifrån och den bästa ligan spelar där så är SC:BW väldigt mycket populärare. Just av de anledningarna.

För mig, som blivit lite äldre och inte har de där blixtsnabba klicken längre är det såklart bättre med den enklare mekaniken i SC2. Visuellt är det också snyggare, även om jag personligen mer föredrar det stuket som SC:BW är designat i.

Men trots att det finns röster av besvikelse från det gamla gardet så gör som tidigare påpekats spelet stor succé, även kommersiellt. Eurosport 1 och 2 sänder från IEM (en europaliga). Dreamhacks inbjudningsturnering hade 280.000 träffar och sågs live på aftonbladets bevakning av fler folk än kronprincessans bröllop. Esporten, efter att ha varit lite i stiltje utanför Korea så har en enorm boom följt med SC2 och den ser inte ut att sakta ner.

Ja, det var allt för nu, mer kommer i detta tema och mycket mycket mer kommer med bloggen. Ville mest skriva nåt för att få den rullande igen nu, gg hf gl ㅎㅎ

Bloggen är tillbaka, den ska tåga vidare mot evigheten, enought said.

Stora uppdateringar och essäer är att vänta men först är det party i helgen. Mackan och Jonna samt celebert besök från borås i gestalt av en poliskvinna med bihang! Spännande, få se om det dyker upp lite bilder efter helgens eskapader!

/Ö

Jag uppdaterar nu återigen, en uppdatering med bloggen kommer att ske inom kort. The blog shall never die!!


-WRONG WAY-

Egentligen borde jag skrivit tidigare och hypat detta val. Jag har ändå ett förflutet som ganska så politisk intresserad trots allt. Ofta väcks politikern inom mig när speciella och för mig intressanta frågor  lyfts och en debatt omger dessa.

 

Inför detta val har jag inte varit så där på alerten som jag brukar. Lite synd kanske, denna blogg hade kunnat vara ett ypperligt forum att bolla lite tankar och idéer.

 

Anledningen att jag trots allt nu efter valresultatet ger bloggen politiskt utrymme är den extrema häxjakt ett av partierna utsatts för. Det är beklämmande, tragiskt och rent utsagt förjävligt hur ett så kallat demokratiskt land med åsiktsfrihet kan bete sig som det gör och har gjort. Det spelar ingen roll om man inte delar andras åsikter eller vad man själv anser sig tycka vara rätt eller fel - det är åt helvete att sånt här förekommer.

 

Media bombar med en pejorativ propaganda som jag själv inte skådat under min egen livstid.

 

Så här är det,  partiet i fråga är kallat Sverigedemokraterna och målats upp som satans egna parti av media och etablissemanget. Stora massor har hakat på och laddat upp med allt hat de kan och kraftigt fördömer partiet . Den allra största delen av dessa har inte har en aning om vad partiet står för och det är ytterst få som ens hört eller läst något från partiets egna sida.

 

Det är andra munnar än SD:s egna som det oftast refereras till. De som vill föra en saklig debatt med SD tystas genast ned och ordet rasism har aldrig hoppat så lättvindigt i luften och är ett bekvämt sätt att rikta mot SD som ett sätt att skyffla undan dem som något irrelevant.

 

Faktum kvarstår ändå, många faktum till och med - Politiker i Sverigedemokraterna har blivit gravt utsatta för både hot och våld som inte rapporteras av de etablerade medierna. Massor av sympatisörer blir av med jobben. Ett parti med stöd av 330.000 svenskar förlöjligas och med det så förlöjligas även dessa väljare som faktiskt är svenska medborgare. Vad har hänt med respekt för individen? Respekt för åsikter?

 

Det är rent sagt horribelt att se hur ett land beter sig och framförallt hur antagonisterna vinklar fakta och sprider lögner för att komma dit de vill.

 

Hur ligger det då till med Sverigedemokraterna? Är de så hemska och rasistiska? Jag tänker inte bedöma deras politik. Det kan tyckas att de för en gammalmodig politik, en mer konservativ sådan, i min mening mycket likt den sossarna förde på 70-talet, om den har en plats i dagens politik är upp till väljarna. Deras profilfråga har som sagt blivit invandringsfrågan, de vill bromsa invandringen och är inom de etablerade partierna ensam om detta.  Något mer rasistiskt än så går inte att hitta i partiets program eller medlemmar(och nu pratar jag inte om någon snurrig pelle i filipstad eller annan håla som lallar omkring och säger att han är sverigedemokrat). Det kommer komma rötägg in i de lägre skiktena och SD försöker göra sig av med dem.

 

Men anledningen att jag inte tycker hatet och den häxjakt som bedrivs nu och som faktiskt pågått ett bra tag inte rättfärdigas är att SD inte har några intentioner att straffa eller vara fientliga på nåt sätt.

 

Så - FÖR EN DEBATT, låt folket få höra vad sverigedemokraterna står för från deras egna munnar. Låt svenska folket själva få avgöra om deras fördomar gentemot detta parti infrias eller ej. Låt inte media få bestämma och styra över samhället och sätta en sådan prägel som gör det svårt att yttra sig, inom politiken, arbetet, på stan, you name it.

 

"Skrapar man på ytan"-argumentet är något man ofta hör, då tyvärr från dem som skrapat minst av alla :S

Så, vi tar och skrapar lite...

Denna artikel(http://svtdebatt.se/2010/09/haxjakten-mot-sd-ett-hot-mot-demokratin/), av frilansjournalisten Andrias Isik vill jag påstå är betydligt mer genomtänkt än vilken aftonblaska-artikel du läst de senaste åren om SD. Men än viktigare, läs: http://www.newsmill.se/artikel/2010/05/25/fragor-och-svar-om-sverigedemokraterna , där Andrias vars objektivitet(något som all etablerad saknar) jag inte tycker man kan ifrågasätta, skrapar på ytan.  Intervjun av sverigedemokraten Dragan Klaric längst ner bör ge många en tankeställera.

 

 

Ironiskt nog, och kanske enligt mångas tycke paradoxalt, kan det vara just Invandrarna som vänder synen på SD och inställningen hos etablissemanget. För det är inte omöjligt, att det faktiskt är så att det är just invandrarna som gagnas mest av Sverigedemokraternas politik. Men det verkar som att, och det är inte heller helt ologiskt, att vissa åsikter tas mer på allvar och har större genomslagskraft om de kommer från invandrarna själva. Kanske är det just då som SD:s röster gör sig hörda på allvar.

 

Det var nu inte meningen, och det beror inte på feghet eller nåt sånt, att jag skulle skriva detta i någon sorts pro-SD-anda. Jag håller bloggen politisk neutral men snälla människor, sveriges befolkning - ÖPPNA ÖGONENA OCH ÖRONENA..

 

..åt fler håll än aftonhoran och dess kloner

 

 

 

Herregud, trodde inte det skulle råda en sådan "buzz" kring spelet som det blev när det släpptes. I ärlighetens namn så tycker jag Blizzard slöat sig lite med PR:en när det kommer till SC2 och litat allt för mycket att nummer två ska "sälja sig själv".

Då inkluderar jag inte Korea där hela flygplans målas i Starcraft 2 mönster, kolla bara denna video:

Hur som helst, promotandet har diverse återförsäljare och media skött relativt bra och även den mindre insatte har fått nys om att Blizzards nya storsäljare rellats till massorna.

Själv har jag endast lirat ett fåtal uppdrag i singelplayer kampanjen och några 2v2 matcher med kicken och pelle. När jag väl åkte för att köpa spelet på mediamark i går för det överkomliga priset 329kr så hade de, till skillnad mot för många andra återförsäljare Collector's Edition för 699kr så det kunde inte mitt starcraft-hjärta låta bli att kära ner sig i så nu sitter man med en "the art of starcraft" bok, soundtrack, dogtag-usb-sticka ala starcraft, starcraft comic-serietidning, etc etc..

Spelet vi väntat på ett tiotal år släpps officiellt den 28:e Juli. För några månader sedan startades det en beta-testning om än endast  med ett multiplayerläge. Här följer mina reflektioner efter mitt första betatestande av ett spel någonsin.

 

Som sagt är det bara multiplayerdelen som är tillgänglig i betan men singel player-hypen i Starcraft 2 till trots är det ändå ”multin” som är den mest attraktiva med all den succé föregångaren hade inom e-sporten. SC2 har funnits under utveckling ett antal år i alpha-stadie där gejmers världen över de senaste åren haft möjlighet att provspela Starcraft II på diverse mässor.

 

Jag som följt starcraft-scenen och även utvecklingen som skett med Starcraft II sedan announcement:et i Korea 2007 har kunnat följa en hel del förändringar och justeringar som gjorts då Blizzard – utvecklarna av SC2, tagit hjälp och lyssnat på såväl pro-gamers som fansen ute i det enorma starcraft-community som finns.

 

I tidigare nämnda Korea är föregångaren SC1 i det närmaste religion bestående av proffsligor med miljontals kronor i rörelse där spelarna blir nationalhjältar och når superstjärnstatus. Jag kommer förmodligen att tillägna ett kommande blogginlägg åt just det biten. Starcraft-scenens populäritet i Korea vittnar lite om hur viktigt det är för Blizzard att lyckas med SC2 där. Huruvida de lyckas och om SC2 blir den enorma esport-succé SC BW var och fortfarande är kommer de kommande månaderna ge svar på.

 

Så, vad är mina första intryck av betan? Jag skulle vilja säga att jag pendlat mellan hopp och förtvivlan ända sedan SC2 introducerades. Som den anti-warcraft-anhängare jag är så har grafiken varit en oerhört viktig del då jag inte velat få den känsla som Blizzard skapade med Warcraft III / WOW. I min mening en känsla av för mycket lek och glada färger, nästan så jag skulle vilja säga att grafiken är barnslig och det speglar hela upplevelsen och atmosfären i dessa spel. Andra saker jag oroat mig inför är de klassiska besvären uppföljare dras med som t e x för mkt kopierande av föregångaren som inte passar in i det nya temat. Detta kan te sig extra tydligt när en uppföljare ska göras på ett spel som Starcraft där det innovativa i ursprungsspelet hade en enorm impact och revolutionerade hela RTS-scenen med de tre raserna vi alla lärt känna och älska – terran, protoss och zerg.

 

För den nyinvigde kan en kort presentation vara på sin plats. Zerg och Protoss är alienraser där protoss är den mer sofistikerade av de två med väldigt avancerad teknologi. Zerg påminner mer om varelserna du sett i alien-filmerna och är beskrivna som ”intergalatic bugs”. En otroligt läskig och skrämmande ras ;) Den tredje rasen, Terran, är människorna både med teknologi vi känner till idag samt med en liten ”touch” i några avseenden.

 

Alla de tre nämnda raserna är fullständigt olika varandra med helt inbördes skiljd mekanik. Det skapade en bred dynamik i ettan som också kom med svår balansering och tagit en lång tid att släta ut till i det närmsta perfektion för ett spel utgivet så tidigt som 1998.

 

Ett annat problem jag fasat över är den tredimensionella layouten. När det kommer till grafiken och 3D så har det tidigare varit svårt att få ett 3d-RTS snyggt i min mening. Om vi kollar på Warcraft III från 2004 med det låga polygon-antalet så håller väl de flesta med om att det ser helt förjävligt ut minst sagt, även om man bortser från färgsättningen och hur de valt designa objekten. Så vi kan iaf dra en lättnadens suck över att inte SC2 släpptes 2004. Mycket av min oro med tre dimensioner bottnar också lite i att jag i princip alltid kommer hävda att ett strategispel lämpar sig bäst i 2D, hur flashigt och fräna än spelen blir i framtiden.

 

Men vad kan vi då säga om Starcraft 2-grafiken? Det har under utvecklingen tagits en del viktiga steg och förbättringar och den har nog gått ifrån kanske 4/10 till 7/10 efter att det lagts till detaljer och mörkats ner (r allt zerg).

Nu är såklart grafiken vi fått se hittills inte den slutliga produkten och ytterligare små förändringar och finputsningar är att vänta. Det är iaf en del saker jag vill invända på. De negativa, som är generellt för grafiken och den visuella upplevelsen har vad jag tror mycket att göra med att grafikmotorn är en vidarutveckling på War3-motorn och att många i staffen som jobbade med det spelet även jobbat med utvecklingen av SC2 samt att lead designern Dustin Browder nyanställdes efter att jobbat hos EA och Command & Conquer serien. I min mening har det kanske påverkat spelet åt ett håll som jag upplevt negativt jämfört om man satsat på genuint starcraft-folk.

 

Det varierar väldigt just i upplevelsen enheter emellan som Mutaliskerna och Drones för Zerg. Banshee, Battlecruisers, Ghosts…(osv) för Terran och Collossus för Protoss har alla en riktigt bra och passande design. Andra däremot, majoriten tyvärr, ger en vibe av Warcraft3 och har kunnats göra bättre.

 

Den ras som stå mig närmast, Zerg är tyvärr de fulaste tätt följt av Protoss, däremot Terran har de i min mening lyckats riktigt bra med. Anledningen att Zerg inte ser lika bra ut skyller jag återigen på 3d-fenomenet. Det krävs ett högre poly-antal för att designa en ras Zerg med dess alien-ish look. Jag är övertygad om att svårigheten att modellera biologiska 3d-enheter är anledning till många av designvalen Blizzard har gjort för Starcraft 2:s enheter t e x att dragoonen blev utbytt till en robot-variant.

 

Blizzard har dock valt att behålla de tre raserna intakt efter vad jag vill minnas experimenterat med den fjärde rasen i starcraft-universumet vid namn Xel’Naga som har en viktig del i storylinen. Men på det sätt SC2 är uppbyggt har jag förstående för svårigheterna med att implementera en fjärde ras, inte minst pga balanseringen. Däremot är ryktena många om att Xel’Naga kommer finnas med i singel player-delen.

 

Men trots en del brister så är har upplevelsen av Starcraft II varit god. Att det sedan kommer revolutionera likt föregångaren är föga troligt men att SC2 kommer förbli RTS:ens nummer ett en lång tid framöver är så gott som tvärsäkert och det kommer förbli det lir, kanske det enda till och med, som jag kommer spela framöver. Jag rekommenderar alla att skaffa det, även om ambitionerna inte är att spela på tävlingsnivå så är det utsökt spel!

 

Det blir ett inlägg till i temat om fotboll men vill påpeka att finalen tydligen är på söndag och inte lördag som jag skrev. Spanien versus Holland - spännanade!...............(för dem som bryr sig). Men min blogg ska ej föringas även om man anser en vm-final ointressant! Denna bild ger en vag ledtråd om nästa tema som kommer upp, beware!

Jag har alltid undrat varför jänkarna(kanske även gäller andra ”engelsktalare”?) allt som oftas säger ”the  finals” i plural trots att finalen inte går i multipla matchserier.  Vi svenskar däremot, och av mig veterligen annat vettigt folk, använder oss istället av finalen i bestämd form singularis även om den går i ”bäst av X matcher”. Hårt, konkret och vikinga-nordiskt! Som det ska vara! Jag orkar inte kolla upp hur dessa språkiliga skiljaktigheter kommer sig, någon lingvist får gärna flika in här.

 

Återigen svävar jag ut och hamnar någon helt annanstans än det jag tänkt skriva om. Vi skippar mitt litterära svammel och istället, i enlighet med rubriken, spinner vidare på fotbollstemat jag inledda i föregående inlägg.

 

Jag har precis gäspat mig igenom semifinalen mellan Spanien och Tyskland. Sedan Holland redan säkrat finalplatsen efter en övertygande seger mot Uruguay så stod det på förhand klart att finalen skulle bli hel-europeisk. Tyskland kan det här med att vinna VM, närmare bestämt 3 titlar har de mäktat med, de vann till exempel mitt favorit-vm 1990, visserligen efter historiens tråkigaste final och endast ett straffmål av min namne Andreas Brehme.

 

Ett  enda simpelt mål var också vad fick se i kvällens final och det gick till Spanien. Vi har fått lära oss att ett mål i fotboll, framförallt det första målet ter sig extremt viktigt och ett mål behöver ju inte händelsevis betyda att det laget spelat den bästa fotbollen, varit skickligare än motståndarlaget etc etc. Det må vara en tjusning i sig men det finns en vansklighet i det faktumet och jag kommer utförligare gå in på det i en kommande analys av sporter!

 

Nu föll som sagt mål-lotten till regerande EU-mästarna Spanien som på så vis snubblade sig vidare till final. Missuppfatta inte mina ord nu, rättvisa existerar även i fotboll, det bättre laget nätar i längden oftare än det sämre laget och Spanien är ett värdigt finallag.

 

Vi kommer få se ett land som aldrig tidigare vunnit den kanske förnämsta titel som existerar i sportvärlden. Ska vi tala i ordalag om vem som är mest värd guldet så torde det utan tvivel vara Holland sett ur ett historiskt perspektiv. Men det spelar självklart inte in och finalen är öppen, dock så blir åtminstonde jag lite trött på den fantasilösa finalhypen.  Faktumet att vi får se en nation som tar titeln för första gången gör mycket riktigt finalen till historisk. Men vilken VM-final är inte historisk? Jag kan lova er att samma hyp-knep använts i så gott som varenda VM-final sedan 1930.

 

2010 års VM-saga får sitt slut på lördag, jag tänker inte tippa någon vinnare men om jag ska välja ett lag jag vill och hoppas ska vinna så lutar det åt holland. Alltså borde ett speltips bli Spanien då i princip varenda lag jag hållit på detta VM losat.

 

Sedan ska jag lova mig själv att inte låta inledningen i varje inlägg genomsyras av anti-amerikanska spydigheter, eller så gör jag det helt enkelt till en litet gimmick för bloggen? We’ll see....

...eller "the round of four" som amerikanerna brukar säga, det kan ju ibland vara lite svårt att förstå vad semi, kvarts osv betyder och ja, "svårt att förstå" är nåt vi förknippar vi med folket på andra sidan atlanten. Men nu ska jag släppa min rasistiska sida och USA har inget med VM att göra längre utan fick returbiljetten levererad av Ghana redan i "the round of 16".

Kanske lite onödigt att förtydliga men med semifinal menas att det endast är två matcher kvar för de fyra kvarvarande lagen! De kvarvarande lagen är Uruguay, Holland, Tyskland och Spanien och deras nästa match avgör hurivida det blir final eller en unken match om 3:e/4:e-pris.

Fast och andra sidan, hur unket är det att bli 3:a i ett Fotbolls-VM ? Inte så värst, om vi ser till hur hur påtända sveriges befolkning blev efter '94. Ett rus som tog ungefär ett decennium att lägga sig.

De som kan min historia har förmodligen vetskap om att jag har ett förflutet med rätt stort fotbollsintresse. Detta intresse deklinerade allt efter '94 och hade sin pik under Italien '90. Nu ska jag inte gå djupare in på det just nu, den historien spar jag till ett senare tillfälle.

Hur som helst, det jag vill komma till är att jag av historiska skäl håller Uruguay högt på pedestalen över de kvarvarande lagen. Mitt favoritlag Argentina är redan utslaget och i en sport med så oerhört många random-moment som fotboll så hoppas en del av mig att Uruguay ska återupprepa bedrifterna från 1930 och 1950. Det första vm:et 1930 där även Uruguay stod som världnation och 1950 då de besegrade självaste Brasilien i en final på Macarena-stadium som på den tiden hade en kapacitet på över 200.000, episkt!

Nä, nu är det dags för Uruguay vs Holland, skriver mer om fotboll snart och de kommande dagarna är det en hel del inlägg här att vänta! Keep up the reading, TJO!

 

En fråga som vandrat genom historien, sekel efter sekel har människan ställt sig denna fråga. En skör biologisk skapelse till trots - kan en sådan vara oövervinnerlig? Från den dagen Fedor Emelianenko äntrade MMA-världen så ställdes frågan på sin spets. År efter år, match efter match…

 

Vi började tro på faktumet att denna ryska fightingmaskin var just det vi ibland tvivlade på – oövervinnerlig. Det gick så långt att till och med självaste Carola dedikerade en låt till honom i sitt senaste eurovisionbidrag(???). En myt, en legend skapades. Legendaren benämns endast med sitt förnamn – Fedor.

 

Legenden ifråga fick sig dock en rejäl törn natten till idag då den sista stora, den sista giganten utan förlust och som regerat och fullständigt krossat allt motstånd i över 10 års tid och även kallad den sista kejsaren. Fedor Emelianenko föll in en en hypertight triangel mot BJJ-fenomenet Fabricio Werdum. Werdum är visserligen ingen duvunge när det kommer till vare sig gi eller no-gi grappling med sina dubbla VM-titlar i BJJ och ännu mer imponerande två titlar i Abu Dabi Combat Club (ADCC) som hålls vart annat år med världens bästa grapplers.

 

Hur som helst, Fedor som den aggressiva fighter han är och som uthärdat och klarat sig flertalet ronder från Noguiera, en submission-konstnär i nästan samma kaliber som Werdum föll plötsligt i fällan. Det var i matchens inledning när Fedor tidigt med en hård och snabb kombo fällde Werdum och dök in för att avgöra. Som den Fedor vi har lärt gilla att följa, -no matter what- så går han in för att avsluta matcher. Werdum behöll sitt lugn efter att blivit nerslagen och såg sin chans att applicera sin submission-magi i form av en triangel choke och som vi nu konstaterat blev lyskosam.

Vad hände då egentligen, hur kom det sig att Werdum kunde fånga Fedor i denna triangel? Fedor har ett enormt submission-game och kunskaper. Jag försöker mig på en snabbanalys. För det första, vi ska komma ihåg att allt kan hända i mma. För det andra, vi får inte negligera Werdums världsklass-grappling, en av de bästa i HW-världen i pure no-gi grappling, mma aside alltså. För det tredje, Fedor är snart 34 år, han har förmodligen saktat ner och speeden som varit fundamentalt i hans game är inte där den var för några år sedan. Sedan tror jag, den rädsla Fedor saknar för sina motståndares styrkor spelade in här. Han har alltid kunnat vinna mot motsåndarna trots att han fightas där de varit som starkast. Kanske kan det ibland vara läge att vara åtminstone lite avvaktande i vissa lägen. Fast nu existerar inte ordet avvaktande för Fedor och kommer förmodligen aldrig göra.

 

Sedan var det nog precis här i början som Werdum kunnat sätta triangeln, både faktumet att han hade full kraft att ”nypa” samt, nåt som kanske var ännu viktigare är att inledningen av matchen så hade ännu inte så mkt svett hunnit krypa fram vilket försvårar dessa lås längre in i matcher.

 

Hur som helst kan vi inte ta nåt ifrån Werdum som vann fair and square. Jag kikade lite i mma-communityt hur det stod till. En ny legend var redan ”in the making” - ”The man who beat Fedor”.

 

Tillfredställande nog fick vi beviset, om vi inte lärde oss av Karelin så lärde vi oss efter nattens sammandrabbning mellan Werdum och the Last Emperor.

Nu så, det är dags att blogga och ja, jag har sagt det förut men denna gång ska jag hålla det! De som följde min blogg är väl sedan länge borta av tappat intresse men vem vet, kanske söker sig någon av dessa vilsna själar åter hit och läser det jag framöver kommer skriva. Viktaste, och den egentiliga anledningen att jag startar upp bloggen och ens väljer att blogga är att jag själv törstar efter att skriva ner och få ut tankar och dylikt.

Jag har iaf enligt mig själv en hel del intressanta ämnen på min agenda och mycket material som väntar på få se bloggens ljus. Innehållet kommer ändå vara varierat och uppdateringen ske med jämna mellanrum.

Som det kan ses så har jag bytt design, till en enkel sådan och har väl planer på att stila upp den lite men inte proppat med krimskrams som föregångaren.

Håll utkik iaf, nu rullar bloggtåget igen!


seeeeeeee ya guys next time!

 

Återigen gör jag ett försök till att återuppliva bloggen och denna gång har jag gett mig tusan på hålla den vid liv så länge det bara går utan att den går i ide!

 

Upplägget är en blandad kompott av livshistorier, recensioner,  essäer om olika ämnen och annat intressant som jag känner är värt att skriva om.

Jag börjar skriva om lite bestyr från helgen osv

Sedan kommer jag att raskt hoppa in i hetluften i ett känsligt ämne men först kommer en övergripande redogörelse för vilka avsikter och vilket upplägg jag tänkt för bloggen i fortsättningen samt en lite överblick med vad som krävs för att förstå. Håll till godo!

 

Edit: Fan, geocities(där jag hade mina bilder har lagt ner verksamheten så måste länka om skiten.. gör det snart)

Ja, förra helgen drog man upp och träffade vänner, familj och släkt. Kände mig lite tvingad och orsaken till det vet den insatte.

Jag har varit dålig på att uppdatera här men nu börjar fler och fler pusselbitar falla på plats och harmonin infinner sig mer och mer. Det är en hel del spektakulära events att invänta framöver och jag ska försöka göra så mkt av tiden som bara möjligt nu.

Åter till Svall-vistelsen. Jag och Joel drog upp med Farmaren Fred i hans V70 men vi kom upp rätt sent så det blev i princip bara lite fika med mormor sedan begav jag mig till Johnny för att ha det lite trevligt, ackompanjerande av Joel, Kicken, Syster och ett par kompisar till henne.

Det blev också en liten sväng till Oscar's där jag konverserade med min kusins kille och gamla arbetskollegor/arbetsgivare från Huljens Skogsvård. Det blev en måttlig dryckes-förtäring för att sedan bli medlurad till Avenyn en kortis. Återkom senare på kvällen till Oscar's, beställde 9st drinkar som jag bara sket i för en liten tidigare hemgång än väntat!

Lördagen var en jävligt speciell dag... Vaknade och drog på Birsta för att köpa mig ett par klädesplagg, mådde lite halvpissigt så visiten blev kort och efter att handla ett par öl på systemet så drog jag hem. Där väntade en cruisingtur med Joel och en utav hans pappas veteranbilar. Kort efter att anlänt på gammelvägen stod El Caminon där och tutade, vi åkte och plockade upp timmelimmen för Sundsvall Open Trot väntade på att få sno våra spelpengar. Vi stannade av hos Tims päron som hade riggat ett spelcentra på balkongen och Mamma-Ingrid var överlyckliga över vårat besök och var snabb med att bjuppa på Groggar a la Travbanan (Absolut Citron o Cola).

Ja, så vi blev lite sen till travet men det gjorde inte så mkt då min travfantast-epok sedan länge är förbi (hängde där på travtorsdagarna som yngre tonåring). Där träffade vi lite gamla bekanta och spelade lite på trav. I all hast lyckades jag även vinna runt en femhundring och vi hade det rätt trevligt i det soliga vädret där på Norrlands travmetropol.

Jag, Joel och Tim återgick till spektaklet på travbanevägen med lite brottning och pizzaätning. Därefter begav vi oss till en förfest i stan som Jonas stod som värd för. Här var jag ruggigt trött efter allt tjo och tjim och försökte hålla lågan uppe så gott det gick resterande del av kvällen med besök på Stadshuset med mera, det gick väl sådär. Hade iaf väldans trevligt dessa dagar och det dröjer nog inte så länge innan det blir ett återbesök!

Ja, haft sommar-semester från bloggandet men tänkte återigen börja plita ner lite skit om misären vi kallar - LIV.

En dag som denna intar bitterheten ens personlighet, känns som hela världen har vänt sig mot en jävel, det sköljer existentiella frågor som ger darrande rysningar och there is no fucking escape!!!

Ja, ni med en gnutta logisk slutledningsförmåga har räknat ut att det är en "efterdag" idag och visst hade jag skoj igår men återkommer med info om sommarens illdåd när engagemanget och humöret är lite mer piggt.


Godspeed and party on!