Anomal Tillvaro

War Games var en fantasisk film för sin tid(tidigt 80-tal) om en ung hacker som via bakdörrar till pentagons högkvarter är på väg att starta kärnvapenkrig mellan USA och Sovjet. Minnet kanske sviker en aning, men något sånt var det. I dag ter den sig oerhört löjlig, har sett några sekvenser från repriser på senare år, till och med den fascinerande datasäkerhetsbiten var helt upp åt väggarna. 

Nog om det, kärnvapenkrig är på tapeten. Det sägs att det var nära under kalla kriget, i början av 60-talet då det var spänt mellan Sovjet och USA. Sovjet rustade på Kuba med distansrobotar som kunde nå delar av USA:s sydöstra sida.

Vi hade sett prov på kraften i de provsprängningar som eskalerade i styrka under 50- och 60-talet. Så att något kärnvapenkrig inte kom till kritan mellan dåtidens två supermakter var nog de flesta rätt lyckliga över. Så i början av 60-talet kom man överens om en nedrustning och sedan dess har det varit lugnt på kärnvapensfronten i krig,

... tills i dag. Nordkoreas relativt nye unge ledare Kim Jong-Un kommer med nya hot princip varje dag, riktade mot Sydkorea och USA. Hot utan att realiseras har kommit från Nordkorea förr, men nu känns läget mer instabilt på något sätt. Framför allt känns Kim Jong-Un labil som få, killen verkar ha fått hybris av diktatorskapet. Nordkorea är svåra nog annars att begripa sig på när det undersöks med västliga ögon. Det är bara att kolla på de absurda nyhetssändningarna från landet - är det en parodi? "Det måste vara på skoj", tänker jag varenda gång.

Det är just Nordkoreas uttalade vilja att använda kärnvapen som gör hela situationen så unik. Krig med allt från närstridsvapen, skjutvapen, stridsfordon, flyg och marina fartyg har vi sett tidigare. Även missiler, både sprängverkande och som burit kemisk och biologiska substanser. Men missiler, då som robotar med laddningar att starta kärnreaktioner av fissions eller ännu värre, fusionstyp, har vi ännu inte sett. Ett krig på Koreahalvön kommer troligtvis, om det äger rum, tyvärr inte bekämpas på marken.

Jag har alltid tidigare varit av åsikten att risken för termonukleärt krig är minimal. Även om det dyker upp galna nationsledare som kan tänka sig avfyring av atomstridsspetsar så vill jag tro att milisens befälhavare har kompentens och vetskap om den förödelse och katastrof det skulle kunna resultera i, och därmed avhålla från att trycka på knappen. Kanske man inte ska vara så säker i en diktatur som Nordkorea med den indoktrineringsapparat som den utsatts för under längre tid.

Frågar du mig, om Nordkorea börjar avfyra kärnvapenrobotar så - skit fullständigt i att räkna på eventuella civila offer hit och dit utan jämna det som snabbast jämnast kan med marken för att stoppa eländet. Nordkorea kan bli en nukleär avfallsplats där vi kan dumpa skräp sedan. Låter det inhumant? När det kommer till kärnvapenkrig så är det bara att lägga humanitära korrektheter åt sidan och rädda den stora delen av mänskligheten. Överdriver jag? Det är några faktorer som spelar in på hur storskaligt och illa det här kan gå. Vilken kärnvapenarsenal besitter Kim Jong? Kina är en stor militär- och kärnvapennation - hur långt sträcker sig NK:s pakt med Peking? Tekniken har gått framåt exponentiellt sedan sist vi bevittnade nukleärt deltagande i krig för 70 år sedan. Eftersom alla provsprängningar över markytan förbjöds 1963 så har vi inte färska bilder av den effekt och energiutveckling som bomber av störra slag har.

Just nu verkar det dock inte alls troligt att Kina ska blanda sig i, heller inte att herr Kim Jong-Un ska skicka i väg vätebomber till höger och vänster. Det mest troliga scenariot är väl om, och det är ett stort om, Nordkorea inleder krig med en kärnvapenrobot så kommer den troligtvis vara av det mindre slaget och efter det kommer närliggande länder och andra stora stater sätta stopp för KJU:s illdåd

Det raljeras ofta om USA, hur de blandar sig i olika krig och konflikter. De leker världspolis brukar det heta. Jag är väldigt glad att det just är USA som är världsspoliser.

... medial anti-kärnkraftspropaganda?

Så, nu är det äntligen dags för mig att klä av det som skedda i Japan i och med tsunamin. Det kan tyckas inaktuellt men då vill jag förklara mig med att jag skrev detta för säkert ett år sedan och anser att det är av så pass stor vikt och värd sin plats på bloggen, håll till godo!

Den värsta hysterin har lagt sig för längesedan och media skar kraftigt ned på bevakningen av det katastrofhärjade Japan ganska snart efter att den akuta situationen stabiliserat sig. Jag hoppas ändå att världen uppmärksammar den tragedi som den kraftiga jordbävning, uppmätt till 9.2 på Richterskalan och efterföljande monster-tsunamin orsakade.

Jag har en personlig förkärlek till Japan och dess kultur, historia och teknik. Så visst känner jag med detta prestigefyllda land efter vad som hänt. Men det jag har valt och inrikta mig på och något som verkligen har berört mig är vad media, framförallt den svenska fokuserade på under den intensiva katastrofperioden. Jag bevakade själv flitigt händelserna i Japan från flera källor och det är få saker den senaste tiden som upprört mig så mycket som just hur den här rapporteringen gick till. Det hela handlar om de ogrundade, förvrängda och rent utsagt pinsamma lögnerna kring nukleär energi.

Personligen har jag tidigare varit avhållsam gentemot konspirationsteorier och liknande kritik med tveksam substans och haft en stor tilltro till det svenska samhället. Det har under en tid förändrats, ganska så ordentligt. Emellanåt intalar jag mig att det har att göra med att jag blivit äldre och "klokare" men det kan även ha att göra med att graden av skepticism generellt höjs med åldern. Fast mest av allt tror jag att vi ser resultatet av de stora förändringar som sker med hur information distribueras och de prioriteringar som de bestämmande organen väljer. Vi ser en desperation och behov av att hjärntvätta folk från media, tillvägagångssätt som inte enbart kan förklaras som "säljknep" till lösnummer alternativt tittarsiffror. Varje människa har visserligen sin fria vilja och ansvarar själv för sin egen tankeverksamhet men det är omöjligt att förbise den påverkan det ovannämnda har haft och i högsta grad fortfarande har på samhället.

Sverige är på intet sett unikt när det kommer till att förse massorna med propaganda, snarare tvärtom, vi har i jämförelse med andra delar av världen tidigare varit förhållandevis skonade från sådana mediala taktiker. Det är beklagligt att vi ser en trend där befolkningen dansar efter den högre maktens pipa, när den är så vilseledande. Ett uppenbart exempel är den för två vintrar sedan svininfluensa-hysterin med efterföljande propaganda om mass-vaccination som omgavs av så mycket politiskt spel mellan institutioner och dunkel byråkrati att självaste nattugglan blev mörkrädd.

När ett sådant flöde av missinformation och manipulation strömmar ut känner jag personligen en väldig frustration men precis som i fallet med vaccinationerna och sedan japanrapporteringen så kommer jag fortsätta med att öppet bestrida denna banala propaganda, även om denna blogg inte är ett forum som direkt kan påverk. Jag har emellertid hopp om att en större del av befolkningen ska intressera sig, öppna ögonen och söka information i frågor som blir alltmer viktiga.

Så då åter till det specifika fallet med Japan och tragedin innefattande jordbävning och tsunami. Med vetskapen i bakhuvudet om de fadäser kvällspressen och dess skvallersystrar i mediasfären så ofta står för och att de nu klev in i ett ämne som jag har förhållandevis god kännedom om så beslöt jag mig för att kontinuerligt iaktta så mycket av rapporteringen jag förmådde.

Det var två kärnkraftverk och framförallt kraftverket Fukushima som mycket snabbt efter det initiala skedet kom i fokus. Den påstådda katastrofrisken efter diverse haverier på några av reaktorerna överskuggade allt annat. Alla de tusentals döda och skadade samt det enorma räddningsarbetet som pågick bortom kärnkräftverkens zoner.

Misstolka nu inte mitt förhållande till radioaktiv strålning. Den är farlig i höga koncentrationer och ska definitivt tas på största allvar. Det jag opponerar mig emot är hur "experter" från olika delar av världen ska försöka evaluera riskerna och då oftast med begränsad information och insikt i det som inträffar.

I fallet med de havererande reaktorerna i Japan så analyserades det friskt från olika håll runt om i världen. Generellt på en väldigt subjektiv nivå där medias inhyrda så kallade experter fick utrymme att bedriva kampanj utifrån sin egen agenda. Var det bara politiskt korrekt och gav upphov till rädsla i sann sensationsjournalistisk anda så var det fritt fram. Vi som följt med i kärnkraftsdebatten känner igen dessa självutnämnda experter som varit i rampljuset tidigare och argumenterat mot kärnkraften då det i media, framförallt i Dagens Nyheter drivits en hätsk och ensidig debatt.

Det var visserligen extremt svårt att i Japan få en god insyn i arbetet vid kärnkraftverken och den egentliga faran. Spekulationerna som vällde fram gick från att vara överdrivna av saknat motstycke till rena chansningar. Sverige med våran anti-kärnkraftspolicy hörde jämförelsevis till dem i täten i denna räd av gissningsjournalistik.

Sedan ska generellt spekulationer som präglas av sensation i kombination med fara tas med stor tillförsikt. Problemet är alltid att just den sortens journalistik får precis den effekt den eftersträvar, rädslan som sprids förser folk med skygglappar och som konsekvens ignoreras fakta.

Hur kritisk kärnkraftssituationen faktiskt var i Japan vet vi inte helt säkert än. Med facit i hand så blev skadorna förmodligen minimala och det närmaste försumbara i jämförelse med den övriga förödelsen i samband med jordbävningen och tsunamin. Anledningen att vi inte kan säga säkert ännu är att långsiktiga skador i samband med strålning är relativt svåra att förutsäga och dra några säkra slutsatser om.

Däremot så mättes strålningens intensitet i olika områden och vi har relativt goda kunskaper om den direkta påverkan. Tråkigt nog är även detta ett område som missbrukas friskt av media. Den strålning som kom ut i de områden där de kunde göra skada kom upp till runt millisievertsnivåer motsvarande de allra enklaste sjukhus/tandläkarröntgen. Media som de tidigare bevisat, har förstått styrkan i och möjligheten att påverka genom att vilseleda med diagram och jämförelser, vilket även det utnyttjades till maximum.

Att kärnkraftsolyckan i Fukushima "uppgraderades" till samma nivå som olyckan i Tjernobyl bevisar bara ytterligare hur förvirrat det blir när subjektiva skalor tas i bruk utan någon reell förankring.

Det har ingen betydelse vilken institution eller organ som uppgraderar katastrofnivån, analogin med Tjernobyl blir inte mindre pinsam. Det krävs inte någon Princeton-professor för att efter en kort överblick inse att magnituden av Tjernobylolyckan överträffar Fukushima tusendubbelt. Trots detta så bet sig dessa slagord fast och satte skräck bland världens befolkning och många sätter absurt nog fortfarande ett likhetstecken mellan Tjernobyl och Fukushima.

Det är varken första eller sista gången som Tjernobylolyckan används som skräckexempel och ett knep till att smutskasta kärnkraft när allmänhetens kunskap är begränsad, inte minst när det kommer till de omständigheter som rådde vid just Tjernobyl.

Återigen, jag försöker absolut inte bagatellisera allvarligheten i Japan utan enbart spegla en som jag ser det mer korrekt bild av händelsen. Allvarligt – ja, i proportion till vad hur den rapporterades – nej, ett argument mot kärnkraft – absolut nej.