Anomal Tillvaro

Japan – naturkatastrof eller ...

Kategori: Media

... medial anti-kärnkraftspropaganda?

Så, nu är det äntligen dags för mig att klä av det som skedda i Japan i och med tsunamin. Det kan tyckas inaktuellt men då vill jag förklara mig med att jag skrev detta för säkert ett år sedan och anser att det är av så pass stor vikt och värd sin plats på bloggen, håll till godo!

Den värsta hysterin har lagt sig för längesedan och media skar kraftigt ned på bevakningen av det katastrofhärjade Japan ganska snart efter att den akuta situationen stabiliserat sig. Jag hoppas ändå att världen uppmärksammar den tragedi som den kraftiga jordbävning, uppmätt till 9.2 på Richterskalan och efterföljande monster-tsunamin orsakade.

Jag har en personlig förkärlek till Japan och dess kultur, historia och teknik. Så visst känner jag med detta prestigefyllda land efter vad som hänt. Men det jag har valt och inrikta mig på och något som verkligen har berört mig är vad media, framförallt den svenska fokuserade på under den intensiva katastrofperioden. Jag bevakade själv flitigt händelserna i Japan från flera källor och det är få saker den senaste tiden som upprört mig så mycket som just hur den här rapporteringen gick till. Det hela handlar om de ogrundade, förvrängda och rent utsagt pinsamma lögnerna kring nukleär energi.

Personligen har jag tidigare varit avhållsam gentemot konspirationsteorier och liknande kritik med tveksam substans och haft en stor tilltro till det svenska samhället. Det har under en tid förändrats, ganska så ordentligt. Emellanåt intalar jag mig att det har att göra med att jag blivit äldre och "klokare" men det kan även ha att göra med att graden av skepticism generellt höjs med åldern. Fast mest av allt tror jag att vi ser resultatet av de stora förändringar som sker med hur information distribueras och de prioriteringar som de bestämmande organen väljer. Vi ser en desperation och behov av att hjärntvätta folk från media, tillvägagångssätt som inte enbart kan förklaras som "säljknep" till lösnummer alternativt tittarsiffror. Varje människa har visserligen sin fria vilja och ansvarar själv för sin egen tankeverksamhet men det är omöjligt att förbise den påverkan det ovannämnda har haft och i högsta grad fortfarande har på samhället.

Sverige är på intet sett unikt när det kommer till att förse massorna med propaganda, snarare tvärtom, vi har i jämförelse med andra delar av världen tidigare varit förhållandevis skonade från sådana mediala taktiker. Det är beklagligt att vi ser en trend där befolkningen dansar efter den högre maktens pipa, när den är så vilseledande. Ett uppenbart exempel är den för två vintrar sedan svininfluensa-hysterin med efterföljande propaganda om mass-vaccination som omgavs av så mycket politiskt spel mellan institutioner och dunkel byråkrati att självaste nattugglan blev mörkrädd.

När ett sådant flöde av missinformation och manipulation strömmar ut känner jag personligen en väldig frustration men precis som i fallet med vaccinationerna och sedan japanrapporteringen så kommer jag fortsätta med att öppet bestrida denna banala propaganda, även om denna blogg inte är ett forum som direkt kan påverk. Jag har emellertid hopp om att en större del av befolkningen ska intressera sig, öppna ögonen och söka information i frågor som blir alltmer viktiga.

Så då åter till det specifika fallet med Japan och tragedin innefattande jordbävning och tsunami. Med vetskapen i bakhuvudet om de fadäser kvällspressen och dess skvallersystrar i mediasfären så ofta står för och att de nu klev in i ett ämne som jag har förhållandevis god kännedom om så beslöt jag mig för att kontinuerligt iaktta så mycket av rapporteringen jag förmådde.

Det var två kärnkraftverk och framförallt kraftverket Fukushima som mycket snabbt efter det initiala skedet kom i fokus. Den påstådda katastrofrisken efter diverse haverier på några av reaktorerna överskuggade allt annat. Alla de tusentals döda och skadade samt det enorma räddningsarbetet som pågick bortom kärnkräftverkens zoner.

Misstolka nu inte mitt förhållande till radioaktiv strålning. Den är farlig i höga koncentrationer och ska definitivt tas på största allvar. Det jag opponerar mig emot är hur "experter" från olika delar av världen ska försöka evaluera riskerna och då oftast med begränsad information och insikt i det som inträffar.

I fallet med de havererande reaktorerna i Japan så analyserades det friskt från olika håll runt om i världen. Generellt på en väldigt subjektiv nivå där medias inhyrda så kallade experter fick utrymme att bedriva kampanj utifrån sin egen agenda. Var det bara politiskt korrekt och gav upphov till rädsla i sann sensationsjournalistisk anda så var det fritt fram. Vi som följt med i kärnkraftsdebatten känner igen dessa självutnämnda experter som varit i rampljuset tidigare och argumenterat mot kärnkraften då det i media, framförallt i Dagens Nyheter drivits en hätsk och ensidig debatt.

Det var visserligen extremt svårt att i Japan få en god insyn i arbetet vid kärnkraftverken och den egentliga faran. Spekulationerna som vällde fram gick från att vara överdrivna av saknat motstycke till rena chansningar. Sverige med våran anti-kärnkraftspolicy hörde jämförelsevis till dem i täten i denna räd av gissningsjournalistik.

Sedan ska generellt spekulationer som präglas av sensation i kombination med fara tas med stor tillförsikt. Problemet är alltid att just den sortens journalistik får precis den effekt den eftersträvar, rädslan som sprids förser folk med skygglappar och som konsekvens ignoreras fakta.

Hur kritisk kärnkraftssituationen faktiskt var i Japan vet vi inte helt säkert än. Med facit i hand så blev skadorna förmodligen minimala och det närmaste försumbara i jämförelse med den övriga förödelsen i samband med jordbävningen och tsunamin. Anledningen att vi inte kan säga säkert ännu är att långsiktiga skador i samband med strålning är relativt svåra att förutsäga och dra några säkra slutsatser om.

Däremot så mättes strålningens intensitet i olika områden och vi har relativt goda kunskaper om den direkta påverkan. Tråkigt nog är även detta ett område som missbrukas friskt av media. Den strålning som kom ut i de områden där de kunde göra skada kom upp till runt millisievertsnivåer motsvarande de allra enklaste sjukhus/tandläkarröntgen. Media som de tidigare bevisat, har förstått styrkan i och möjligheten att påverka genom att vilseleda med diagram och jämförelser, vilket även det utnyttjades till maximum.

Att kärnkraftsolyckan i Fukushima "uppgraderades" till samma nivå som olyckan i Tjernobyl bevisar bara ytterligare hur förvirrat det blir när subjektiva skalor tas i bruk utan någon reell förankring.

Det har ingen betydelse vilken institution eller organ som uppgraderar katastrofnivån, analogin med Tjernobyl blir inte mindre pinsam. Det krävs inte någon Princeton-professor för att efter en kort överblick inse att magnituden av Tjernobylolyckan överträffar Fukushima tusendubbelt. Trots detta så bet sig dessa slagord fast och satte skräck bland världens befolkning och många sätter absurt nog fortfarande ett likhetstecken mellan Tjernobyl och Fukushima.

Det är varken första eller sista gången som Tjernobylolyckan används som skräckexempel och ett knep till att smutskasta kärnkraft när allmänhetens kunskap är begränsad, inte minst när det kommer till de omständigheter som rådde vid just Tjernobyl.

Återigen, jag försöker absolut inte bagatellisera allvarligheten i Japan utan enbart spegla en som jag ser det mer korrekt bild av händelsen. Allvarligt – ja, i proportion till vad hur den rapporterades – nej, ett argument mot kärnkraft – absolut nej.

MatMåndag

Kategori: Hälsa

Som många vet och som bloggen tidigare indikerat så har jag ett ganska gediget matintresse. Intresset yttrar sig rätt och slätt i att laga samt äta god mat(ser ni kopplingen?). Till skillnad från andra intressen jag har är inte matintresset särskilt överdrivet, jag läser inte böcker, kollar matlagningsprogram(utjatat!) eller plöjer matdokumentärer. Visst, jag tar lärdom av sånt jag råkar stöta på i livets gång, men mestadels handlar det om kreativitet, nyfikenhet och faktiskt en del vetenskapen.
 
Jag ska emellertid inte bli särskilt vetenskaplig här i bloggen utan i matmåndagstemat fokusera på att dela med mig av mina hetaste(!) tips och avfärda andra myter i mat och nutrition. 
 
Nåväl, jag inleder temat med något så otroligt underskattat som tomatsås och tomatsoppa!
 
 
Det finns många fördelar med tomatsås och tomatsoppa.
 
1. Ekonomi. Billigt alternativ, passerade och krossade tomater (vilket jag i princip alltid använder som bas) kostar några få kronor. Färska tomater på sommaren kostar något mer än gratis.
 
2. Energisnålt. Utan tillsatser av feta produkter som grädde, smör, olja creme fraiche etc. så är det ett ypperligt alternativ för deff eller för att hålla nere vikten.
 
3. Mångsidigheten. En tomatsås passar till det mesta, pasta som ris, nöt som fläsk, kyckling som lamm. Tomatsås fungerar kalas att göras kall, som t.ex salsor. Det går i princip att ha en tomatsoppa som förätt till vilken varmrätt som helst. Fantastikt gott är det. 
 
Tillagning:
 
Det finns två hemligheter som gör tomatsås/-soppan. Dessa är - koktid och socker. En god tomatsås/-soppa ska koka länge! Det gäller visserligen alla såser, för att koka in den tillsatta kryddorna och övriga smaktillsatser. Men jag ser det ändå extra viktigt med just tomatbaserade såser. Låt den stå minst en timme! Finns ingen ursäkt att det inte finns någon tid, det är inget bevakningsuppdrag du ska ha på såsen/soppan. Låt den stå där och puttra tills hungern tvingar dig till maträtten.
 
Sockret då, "ajajaj dåliga kolhydrater" tänker nog många. Ja, det är väl visserligen i teorin rätt, det är inte direkt positivt ur en näringssynpunkt att tillsätta näringslös energi. Och även om jag kraftigt dragit ner på sockret i maträtter så anser jag att smakvinningen är så pass stor och med tanke på att tomatsåsen i övrigt är så energifattig och i flera avseenden "nyttig" så i med sockret bara! Det förstärker smaken och tomaterna något enormt! Utan att gå in för djupt på köttfärssås så ska där samma princip appliceras.
 
Ytterligare en stor fördel med tomatsås, förutsatt att man gillar det, är att den passar fantastiskt att blandas med starka kryddor och chili! Vanligtvis brukar jag ofta framföra att "fett är den bästa smakbäraren" och hävdar därmed att ju fetare desto godare. Hettan väger dock emot denna tes! Det blir såklart en subjektiv bedömning och är helt beroende på vad man tycker om stark mat. 
 
Vad som ska/kan slås i förutom chili är helt upp till din egen kreativitet. Peppar, örter (dragon/oregano, basilika, etc) vitlök, fonder. Mycket handlar om att prova sig fram!
 
 
Kuriosa; Vid tomatkastningen i Bunol som ligger nära Valencia laddar de årligen upp med ca 140 ton tomater. Borde göras tomatsås på dessa istället!!!
 
 
 
 
 
 

Min musikhistoria -> Rush

Kategori: Musik

Ett litet musikinlägg är på sin plats! Klockan är mycket och jag känner mig lite disträ, men jag kör på, blir nog rätt slarvigt skrivet men skitsamma!
 
Först kommer en väldigt kort sammanfattning av musik i mitt liv. Utan att allt för djupt gå in på diverse genrer och artister jag lyssnat på under de olika musikepokerna, det kommer jag kanske redogöra för senare.
 
Nåja, från att mest lyssnat på sagoband så började jag i tidiga mellanstadiet (fyran-femman) lyssna på gammal hederlig hårdrock. Eller tja ... Det var kanske inte min initiala bekantskap med musik, det snurrade väl en och annan blandkassett med schlagerhits och roxette innan det. Men nog om det, jag chansköpte två stycken cd-skivor  utan att veta så mycket om banden, dessa hade florerat i mumlet hos min farbror, någon fritidsvikarie och annat löst folk. 
 
Skivorna jag köpte var: Judas Priest - Rocka Rolla och Black Sabbath - Dehumizer. Grymma band men katastrofala val av skivor, sett till bandens stil och att det var lite av min introducering till hårdrocken.
 
Aja, om inte detta ska bli en Wheel-of-Time-följetong snabbar jag på det hela lite.
 
Bekantskapen med vännen från uppväxten och badminton Ronny gjorde att AC/DC flög in i bilden och där fick intresset raketfart. Min farbrors gamla LP-skivor lånades och morsans skivspelare glödde till tonerna av all möjlig hårdrock. 
 
På den vägen var det. Det var helt fantastiskt varje gång man fick sin månadspeng och kunde inhandla ytterligare en 20 år gammal Judas Priest-skiva. Känslan var helt fantastisk, omslaget, bookleten och den snurrade skivan som efter ett tag hackade sig fram i freestylen fick euforin att nå oanade höjder.
 
Sedan dess har det såklart hänt ganska mycket. Musiken har blivit mer tillgänglig, ens identitet är inte lika hårt kopplat till musiktillhörighet, skivindustrin influerar inte på samma sätt i.o.m. den explosion media och tekniken har gett oss. Musikintresset har vidgats, en blandad kompott av hårdrock, partyhits, punk, rock, pop - ja, örorna har konstigt nog blivit mottaglig för det mesta.
 
Men något har här gått förlorat. Känslan från förr, från skivköpens tid och avgudandet av de stora idolerna är som bortblåst. Jag ska inte skylla allt på mp3 och spotify, dessa medier är ju i det stora perspektivet och i de flesta avseenden till det bättre. Det jag ställer mig är frågan: har jag lessnat? 
 
Det är ytterst få saker man ihärdigt gör hela livet utan att man glider i från det och ledsnar. Jag kan ärligt säga att jag periodvis varit oerhört trött på att lyssna på musik, även om det ofta ter sig i övergångsfaser. Kommer det något nytt jag fastnar för så kommer intresset tillbaks.
 
Så, från att lyssna på allt från discohits till black metal, vart står jag i dag?
 
Svaret på denna fråga går att hitta i fyra bokstäver - R U S H. 
 
Jag lyssnar såklart sporadiskt på metal-genrerna, partydängor, mtv-hits, Tchaikovsky, Jussi Björling and you name it men det är endast ett handfull gäng band som under mina levnadsår givit mig den där genomborrande känslan, som gräver sig rakt in i själen och muskhjärtat. Rush är ett utav dessa band. Det knasiga med Rush och till skillnad från övriga artister som förtrollat mig så var det inte kärlek vid första ögonkastet. Efter att lyssnat på dem som ett dussin-rock-band så tog det ett tag innan jag insåg deras storhet. Det är jag glad för i dag!
 
 
 
 
 

American Airlines

Kategori: Poker

En pokerhand som är värd lite uppmärksamhet, inte för skickligt spel men för lite tur :)
 
Observera att bordet är toklöst.