Nu ska jag försöka mig på att förklara bakgrunden och varför dagens Nobelpris i fysik, förutsägelsen om higgspartikelns existens är ett utav de viktigaste någonsin. Jag väljer att formulera det som ”förutsägelse” då den egentliga upptäckten gjordes av forskarlag vid CERN och partikelacceleratorn LHC, hur akademin formulerar det vet jag inte ens men fick en sådan inspiration att skriva nu så om jag behöver ändra eller lägga tilla något så gör jag det senare.

 Det finns en omfattande brist på kunskap i detta område bland journalister och i medias rapportering. Jag blev faktiskt tvungen att stänga av live-rapporteringen från Aftonbladet för att mina öron blödde och det var i princip omöjligt att hålla frustrationen borta av all inkorrekt information. Förklaringar vad higgsbosonen egentligen gör känns undermåliga! Därför ska jag så koncist som möjligt förklara hur det verkligen ligger till.

Historik och vetenskap i dag

Om vi betraktar det ur ett historiskt perspektiv så har naturvetenskapen i dag jämfört med tidigare långt ifrån den status och får inte heller det mediala utrymme den tidigare fick utan har fått lämna plats åt pseudovetenskaper som genusvetenskap med mera. Jag är ganska kritisk till detta faktum och tror främst det beror på två saker. För det första så kom 1900-talets vetenskap till att bli mer och mer abstrakt och anti-intuitiv i och med den moderna fysikens intåg med kvantfysik och relativitetsteorierna. Den klassiska fysiken är betydligt enklare för folk att ta till sig och relatera till. Sedan tror jag också det beror på dagens undervisning. Hur skolväsendet är konstruerat, samhällets normer och hur vi i undervisningen numera fullständigt misslyckas att fånga upp ungas intresse och nyfikenhet i området. Det är enligt mig en stor skam men det ska jag inte gå in djupare på nu.

Einstein och det som lade grunden

Även om Einstein själv valde ett annat spår och inte alls godtog de kvantfysikaliska teorier som senare arbetades fram av andra forskare så erhöll han ändå en rockstjärnastatus efter 1916(bevisades för första gången kring 1919-1920) då han efter den kanske av människan intellektuellt största bedriften någonsin publicerade den allmänna relativitetsteorin. Den slog knock på allas tidigare uppfattning om världens uppbyggnad och bidrog enormt till stora frågor med sin beskrivning kring gravitation och rumtid.

Kvantfysik tog över efter Einstein

 Så till det som är relevant för Higgspartikeln. Kanske inte med samma celebra status, men i Einsteins fotspår följde fler ”rockstjärnor” och de härrörde från kvantfysiken värld med herrar som: Bohr, Heisenberg, Dirac, Schrödinger osv.  Tillsammans lade deras upptäckter och ekvationer grund till en teori som kom till att kallas standardmodellen.  Benämningen är aningen missvisande, den borde i stället heta ”standardteorin”.

Standardmodellen beskriver ingående de fenomen och interaktioner partiklar emellan och med standardmodellen så delas partiklar in i olika grupper. För att kort beskriva denna indelning så utgår den från partiklarnas egenskaper(laddning, spinn, mm). Kvarkar har nog många hört talas om, där uppkvark samt nedkvark är vad protoner(två upp- och en nedkvark) och neutroner(två ned- och en uppkvark) består av som i sin tur är de två beståndsdelarna i atomkärnan. Det finns fyra andra kvark-partiklar vilka snabbt sönderfaller. För att fortsätta med atomen som exempel så känner nog de flesta flesta till den tredje beståndsdelen - elektronen som utgör en grupp i standardmodellen kallad ”leptoner”. Det kan vara lite lurigt att hålla isär begreppen och om vi håller oss elementarpartiklar och introducerar en tredje grupp, kraftbärande partiklar – ”bosoner”  så räcker det för förklara higgspartikelns mekanism.

Higgspartikeln klassificeras nämligen i enlighet med standardmodellens konstruktion som boson. Den särskiljer sig däremot till gaugebosonerna med att den har ett nolltaligt spin. Utan att gå in djupare på vad som menas med spin så var det ändå viktigt(…förmodar jag) vid upptäckten av higgspartikeln då det visade sig att bosenen man funnit hade just spin=0.

En kort beskrivning av kraftbärande partiklar är emellertid på sin plats. Det är nämligen dessa som överför de fyra kända naturkafterna – elektromagnetismen, starka och svaga kärnkraften och (gravitationen). Då gravitationens kraftbärande partikel(graviton, spin=2)  endast är hypotetisk och ännu inte funnen samt att gravitationen inte är förenlig med standardmodellen exkluderar jag den i fortsättningen.

Däremot har vi hittat gaugebosonerna:

Gluon: Överför den starka kärnkraften, den kraft som binder de tidigare nämnda kvarkarna till protoner och neutroner.

W+, W- och Z:  Förmedlar den svaga växelverkan. Det vi vardagligt kan observera i radioaktivt sönderfall.

Foton: Bärare av elektromagnetismen. Den kraft vi tillsammans med gravitationen kommer mest i kontakt med. Det är denna kraft som verkar mellan atomerna, som till exempel motverkar hela jordens gravitation mot vår kropp, så att vi inte trillar rakt genom marken.

Teorin bakom och upptäckten

Teorier framtogs i det tidiga seklet och ur teorierna kunde förutsägelser om partiklar existens göras. Det teoretikerna kommer fram till testas senare via experiment och observationer, och det var först vid partikelacceleratorernas uppkomst som teorierna på allvar kunde testas och det är i denna miljö vi funnit alla i dag kända partiklar. För att snabbt beskriva det skulle man kunna säga att standardmodellen förklarar de kvantmekaniska företeelserna endast vid existensen av ett higgsfält och dess partikel higgsbosonen. Även om denna partikel under en lång period inte hittades så antogs den ändå existera för att utan den så faller nämligen standardmodellen samman och skulle behövts omarbetas eller förklaras felaktig. Därför har det gäckat världens alla partikelfysiker, samtidigt som många också velat att den inte hittats så att nya dörrar, till nya teorier öppnats.

Två av dem som framtog teorierna om higgspartikeln är inte föga förvånande årets nobelpristagare Peter Higgs(som till och med fick partikeln kallad efter sig) och Francois Englert. Det har inte varit helt okontroversiellt rörande teorins uppkomst och vilka som har haft störst del i den. Det är dock en annan fråga och spekulationerna har även florerat kring huruvida priset ska tilldelas teorins skapare eller de forskarlag som till slut fann partikeln. Eftersom det i enlighet med Alfred Nobels testamente priset maximalt får tilldelas tre personer för en upptäckt så är det lätt att anta att akademin gjorde lätt för sig. Vem ska tilldelas ett pris när ett forskarlag på hundratals personer hjälps åt? Nu har man visserligen redan frångått testamentet otaliga gånger med att priset ska tilldelas en viktig upptäck från föregående år.

Higgsbosonens plats i standardmodellen

Då var det till slut dags att förklara Higgsbosonens plats i standardmodellen. Vi har klargjort att det är en elementarpartikel av typen boson med spin=0.  När det kommer till övriga elementarpartiklar så kunde man inte, innan teorierna om higgsfältet förklara hur de fick massa. Till exempel när det kommer till tidigare nämnda W/Z-bosonerna så skulle de enligt teorierna ”pre-higgs” vara masslösa men så var inte fallet när de observerades, hur kom sig detta? Förklaringsmodellen visade sig ligga i ett higgsfält som genomsyrar all rymd i hela universum, med en partikel(higgspartikeln) som växelverkar med elementarpartiklarna och beroende på hur mycket de växelverkar avgör hur mycket massa den får. Inte så enkelt att skapa sig en bild av det, min bästa beskrivning i att försöka visualisera blir nog att försöka se det som en friktion av partiklar i rörelse genom en tjock massa. Ju mer friktion den har genom massan desto mer massa får den.

En vanlig missuppfattning när det gäller higgs är att higgsfältet ger upphov till all materias massa vilket är väldigt fel. Nu börjar min tankeverksamhet gå ner på sparlåga men vill minnas att den endast står för någon enstaka procent av till exempel en vanlig atoms totala massa. Reserverar mig för fel här.

Det viktiga i att man nu hittat Higgs är enligt mig inte att det förklarar den massa för de partiklar som omfattas, utan att upptäckten sluter ett hål och drar streck över ett frågetecken som funnits i standardmodellen. Forskarvärlden kan nu lägga mer energi på övriga frågor: Mörk materia, mörk energi, kvantgravitation, strängteori. etc. Lycka till!

/A

Efter en lång period av kristet leverne så umgicks jag i helgen med fartfyllt folk och hade ett par fantastiskt roliga dagar. Fredagen började med att Joel och Markus hämtade upp mig och Daniel hemma hos mig för att sedan transportera oss vidare mot en lokal där en hord av internationella studenter befann sig. Det blev en god portion av kulturellt och intellektuellt utbyte och jag kan så här i efterhand ångra att jag och Danne lämnade den tillställningen på tok för tidigt. Trots det summerar jag kvällen som mycket trevlig och det var tänkt att den för helgen berusningsrelaterade socialiseringen skulle stanna där och kanske hade det rent hälsomässigt varit det mest fördelaktiga. Men med nöjesfaktorn kalkylerad så ångrar jag absolut ingenting. Lördagen inleddes med grillad middag och senare anländande av ett underbart sällskap med en energisk om än udda karaktär så resulterade det självklart i succé!

Kvällen avslutades på kåren där gammal såväl som ny bekantskap framträdde. Ett par danssteg och en taxiresa(de hutlösa 200 metrarna mellan kårhuset och min bostad) senare så var denna helg, som gick i någon form av studenttema, till sin ända. Söndagen tillbringades med filmtittande och quesadillas. Egentligen finns det inte utrymme för sådana här eskapader om jag ska komma i form, så tillbaks till proteindrinkar och frenetisk träning nu!

Här bjuder jag på ett filmklipp från lördagen, tyvärr lite dåligt ljus så kvaliten är inte den bästa:

War Games var en fantasisk film för sin tid(tidigt 80-tal) om en ung hacker som via bakdörrar till pentagons högkvarter är på väg att starta kärnvapenkrig mellan USA och Sovjet. Minnet kanske sviker en aning, men något sånt var det. I dag ter den sig oerhört löjlig, har sett några sekvenser från repriser på senare år, till och med den fascinerande datasäkerhetsbiten var helt upp åt väggarna. 

Nog om det, kärnvapenkrig är på tapeten. Det sägs att det var nära under kalla kriget, i början av 60-talet då det var spänt mellan Sovjet och USA. Sovjet rustade på Kuba med distansrobotar som kunde nå delar av USA:s sydöstra sida.

Vi hade sett prov på kraften i de provsprängningar som eskalerade i styrka under 50- och 60-talet. Så att något kärnvapenkrig inte kom till kritan mellan dåtidens två supermakter var nog de flesta rätt lyckliga över. Så i början av 60-talet kom man överens om en nedrustning och sedan dess har det varit lugnt på kärnvapensfronten i krig,

... tills i dag. Nordkoreas relativt nye unge ledare Kim Jong-Un kommer med nya hot princip varje dag, riktade mot Sydkorea och USA. Hot utan att realiseras har kommit från Nordkorea förr, men nu känns läget mer instabilt på något sätt. Framför allt känns Kim Jong-Un labil som få, killen verkar ha fått hybris av diktatorskapet. Nordkorea är svåra nog annars att begripa sig på när det undersöks med västliga ögon. Det är bara att kolla på de absurda nyhetssändningarna från landet - är det en parodi? "Det måste vara på skoj", tänker jag varenda gång.

Det är just Nordkoreas uttalade vilja att använda kärnvapen som gör hela situationen så unik. Krig med allt från närstridsvapen, skjutvapen, stridsfordon, flyg och marina fartyg har vi sett tidigare. Även missiler, både sprängverkande och som burit kemisk och biologiska substanser. Men missiler, då som robotar med laddningar att starta kärnreaktioner av fissions eller ännu värre, fusionstyp, har vi ännu inte sett. Ett krig på Koreahalvön kommer troligtvis, om det äger rum, tyvärr inte bekämpas på marken.

Jag har alltid tidigare varit av åsikten att risken för termonukleärt krig är minimal. Även om det dyker upp galna nationsledare som kan tänka sig avfyring av atomstridsspetsar så vill jag tro att milisens befälhavare har kompentens och vetskap om den förödelse och katastrof det skulle kunna resultera i, och därmed avhålla från att trycka på knappen. Kanske man inte ska vara så säker i en diktatur som Nordkorea med den indoktrineringsapparat som den utsatts för under längre tid.

Frågar du mig, om Nordkorea börjar avfyra kärnvapenrobotar så - skit fullständigt i att räkna på eventuella civila offer hit och dit utan jämna det som snabbast jämnast kan med marken för att stoppa eländet. Nordkorea kan bli en nukleär avfallsplats där vi kan dumpa skräp sedan. Låter det inhumant? När det kommer till kärnvapenkrig så är det bara att lägga humanitära korrektheter åt sidan och rädda den stora delen av mänskligheten. Överdriver jag? Det är några faktorer som spelar in på hur storskaligt och illa det här kan gå. Vilken kärnvapenarsenal besitter Kim Jong? Kina är en stor militär- och kärnvapennation - hur långt sträcker sig NK:s pakt med Peking? Tekniken har gått framåt exponentiellt sedan sist vi bevittnade nukleärt deltagande i krig för 70 år sedan. Eftersom alla provsprängningar över markytan förbjöds 1963 så har vi inte färska bilder av den effekt och energiutveckling som bomber av störra slag har.

Just nu verkar det dock inte alls troligt att Kina ska blanda sig i, heller inte att herr Kim Jong-Un ska skicka i väg vätebomber till höger och vänster. Det mest troliga scenariot är väl om, och det är ett stort om, Nordkorea inleder krig med en kärnvapenrobot så kommer den troligtvis vara av det mindre slaget och efter det kommer närliggande länder och andra stora stater sätta stopp för KJU:s illdåd

Det raljeras ofta om USA, hur de blandar sig i olika krig och konflikter. De leker världspolis brukar det heta. Jag är väldigt glad att det just är USA som är världsspoliser.

Efter månader av tillslappat leverne så har jag valt att ta en period av hård träning och def. för att se vart det leder. Som vågen nedan visar har min kroppsvikt uppnått sitt högsta värde någonsin.

Jag tänkte att det kunde vara roligt att dokumentära min väg till ”prime-form” här i bloggen. Tidsramen kommer att hållas ganska så kort vilket tyvärr inte är den mest hälsosamma vägen att gå, men tålamodet är just nu begränsat efter skräcken av den okulära inspektionen av vågdisplayen. 

 Startskottet gick av stapeln i förrgår, fredag den 9 november och målgången är bestämd till fredagen den 21 december. Alltså, sex veckor eller i dagar räknat fyrtiotre till antalet.

 Målet med dessa sex veckor är att reducera de 106 tunga kilon som jag i dag släpar runt på, till en vikt på 96.x kilon, med andra ord – under 97 kg. Jag är inte helt säker på att det är ett realistiskt mål då det var ett bra tag sedan jag ens låg på tvåsiffrigt. Kruxet ligger också i att jag kommer att försöka växla in styrketräning med tunga vikter för att stimulera den lilla muskelmassan som inte hunnit förtvina på mig. Definieringen ska alltså ske med så liten muskelförlust som möjligt och få en så stor andel fettmassa att ryka(är inte det alltid målet med att deffa, duh!?). Jag kommer dock inte kunna verifiera just den biten utan fokus kommer att ligga på vikten och som därmed kommer vara den slutgiltiga måttstocken.

 Hur kommer upplägget mer precist vara och hur ska detta dokumentäras?

 De som känner mig vet att jag kan bli oerhört manisk då jag ger mig in i något, sedan är det stor variation på min uthållighet. Men det är faktiskt inte min tanke att gå in i detta med brutal frenesi utan om jag ska bedöma den tilltänkta striktheten på en ett-till-tio-skala så hamnar den på en åtta. Anledningen till det är väl egentligen att jag vill lämna ett litet fönster öppet för trevligheter och nöjen.

  Likväl om jag känner mig själv rätt, finns risken att jag halvt svälter mig själv till döds om det saknas några få hekton i slutskedet. Helt oseriöst blir det alltså inte!

 Det tål även att sägas - lika stor vikt, om inte större än träningen, kommer jag att lägga på kosten. Till skillnad från tidigare gånger jag deffat tänker jag inte strikt utesluta kolhydrater men däremot kraftigt dra ner på de stora kolhydratkällorna pasta, ris, potatis och bröd. Inte för att kolisarna är av ondo utan för att ett mindre intag av dessa livsmedel är det lättaste sättet för mig att reducera energiintaget. Mina vardagliga intag kommer till mesta del bestå av livsmedel med hög vattenhalt och låg energitäthet, samt proteinkällor som kyckling och fisk. En kost med grönsaker, frukt och soppa som bas. Det kommer självklart fuskas ibland (8 av 10 strikt!).

 Uppdatering är tänkt att göras varje söndag. Ett urval av veckans träning och kost kommer att publiceras och här följer de tre första dagarnas träning och kosthållning, en kort försmak följer efter de tre första dagarna!

 Kost: Mestadels sallad men inslag av kycklingsoppa och kvarg till de flesta måltiderna. Grönsakerna har varit av stor variation men köttet har varit kyckling, torsk, stekt sill och fläskkarré. Av de kolhydratrika källorna har jag avstått från alla tidiga nämnda bortsett från ca 100g färsk pasta. Här är ett par bilder på som på ett bra sätt exemplifierar kosthållningen hittils:

IT’S ON!

Så, för att summera det hela, min önskan är att displayen på vågen till slut ska ge i från sig skimret av det eleganta talet 96, ett tal som december 21 inte enbart ska visuellt symbolisera två personer i den anti-sexuella positionen – skavfötters, utan förhoppningsvis även ett tal förenat med min kära kropps idealvikt, we’ll see!

edit: Jag glömde nästan att tala om hur mycket jag svettats i gym och löpspåret! Det har blivit en löp och gångsträcka där jag uppskattar löpsträckan till max 3km, det är tungt nu! Däremot i lördags och söndags har jag hunnit med vardera gympass där magen, armarna och brösten fick slita första dagen och  ryggen andra dagen. I båda dessa gympass mixades det cardio på säck samt träningscykel och de båda passen varade ungefär 1h10m vardera.